Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man i detta ögonblick sett de båda unga qvinnorna
på terrassen.
Elisas ädla, allvarsamma ansigte var infattadt i
ramen af de tjocka mörkbruna flätorna af hennes hår,
hennes gestalt, omsluten af en mjuk blågrå klädning,
som efterträdt den mörka nunnelika drägt hon vid
sin ankomst burit, syntes nu mera smärt och
ungdomlig, och den stora hvita tyllkragen som betäckte
hennes hals och hvars spetsar, enligt tidens mod,
räckte ända ned till skärpet, passade väl till hennes
ärbara min; Roxanes lifliga ansigte var icke mindre
intagande, med sin varma bruna hy och sina korta
svarta hårlockar, som liknade en gosses och nedföllo
öfver hennes panna och bara hals, under det hennes
smidiga och täcka figur i den snäfva hvita
klädningen, hvars korta lif och tunna draperier gåfvo henne
likhet med en af antikens nymfer — sjelfsvåldigt var
utsträckt i skuggan af de gamla kastaniernas grenar
och speglade sig i vattnet nedanför, som återgaf
hennes bild i förvirrade brytningar; båda två voro väl
värda att ses och beundras, såsom ett förtjusande
staffage till den solvarma taflan.
Det såg också ut, som seglarne i båten funnit
detta, ty de voro nu så nära att man kunde se, att
en af dem låg lutad emot några kuddar och tycktes
läsa i en bok, medan den andre tydligen i ett album
aftecknade slottet framför dem, under det båtkarlen
i sin blå blus, med den grå filthatten skjuten bakåt,
hvilade på årorna och lät båten glida fram eller
stanna orörlig, allt efter som vattnet krusades eller
stillnade ut i stora, mörka, källklara ytor, der
molnens hvita flockar avspeglades.
Elisa hade icke gifvit akt på båten; hon satt
längre ifrån muren, hvilken äfven inifrån terrassen
var temligen hög, och lekte tankspridd med en
afbruten blommande qvist från trädet bredvid henne.
Först då Roxane med ett halfhögt utrop reste
slg upp och blickade utåt sjön, lutade sig äfven hon
öfver den breda kanten ett ögonblick, men drog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
