Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"De voro två i båten; hvilken af dem menar
du?" sade Elisa hastigt och med osäker röst.
"Åh, naturligtvis den som reste sig upp, som höll
ett album, hvari han ritat, som helsade och som ..."
"Jag förstår, jag vet nu hvem du icke menar,"
borde Elisa hafva sagt, men hon utelemnade ordet
icke, och omfamnade sin vän med en ömhet, som
liknade tacksamhet.
"Nå väl, Roxane, berätta för mig den händelse,
som gjort ett så djupt intryck på dig ... kanhända,
när allt kommer omkring, är du endast offer för en
illusion, en fantasi, som verkligheten icke motsvarar,"
återtog hon leende och med samma lugna röst, som
innan den ominösa båten visat sig.
"Ack, nej! Nej, hör mig blott, och du skall finna
att jag aldrig bör glömma den, som räddat mig från
en förfärlig död."
"Åh, om det är tacksamhet du känner, så ..."
"Ja, Elisa, en tacksamhet, som varit mitt lifs
ljufvaste känsla ... som fylt hela min själ, som ökats,
ju mera jag tänkt derpå, och som nu, då jag ändtligen
återsett honom, befaller mig att våga allt, för att få
uttala den och visa att jag bevarat hans förtroende."
"Hans förtroende?"
"Ja, ty ... men vänta, jag vill ordentligt och noga
berätta dig allt. Ser du, det var för fyra år sedan i
Paris. Jag var då ännu icke fjorton år och sedan ett
par år i klostret Dames S:t Michels pension.
"Det var en eftermiddag i skymningen, då jag
återvände ifrån en spellektion och ämnade mig öfver
Place de la Concorde, som jag ser en folksamling i
början af Champs Elyssées. Jag blef nyfiken och gick
dit, men kunde alls icke komma fram och fick ingen
reda på saken. Redan ångrade jag mig och ville vända
om, men nu var det för sent, folkmassan bakom mig
hade hastigt tillväxt; man ropade att gendarmerna
kommo ridande, för att skingra folket, och en
förfärlig trängsel uppstod, då hvar och en ville komma
derifrån, men åt olika håll; några gatpojkar började hurra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
