Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Se här, du som tycks ha varit öfverallt och som
känner flere språk, kanhända du kan säga mig hvilka
ljud och hvilken betydelse dessa bokstäfver hafva?"
återtog Roxane lifligt, upptog ifrån marken en liten
gren och skref dermed i sanden framfor sina fötter
med långt åtskilda, stora och tydliga bokstäfver, liksom
det skulle hafva varit stenstil, följande ord, hvilka
upptogo hela sandgångens bredd:
"Till min bästa vän Alf Stjerne."
Elisa följde med förvåning och intresse hvarje
drag, som den unga flickan långsamt och begrundande
utförde med sitt primitiva skrifmaterial, och utropade
slutligen öfverraskad och med sällsam rörelse:
"Min Gud, Roxane, det är svenska du skrifver!
Hvar har du sett dessa ord, och hur kan du återgifva
dem utan att förstå dem?"
"Åh, min vän, de stå skrifna med en vacker stil
på första bladet af den främmandes plånbok, och jag
har så ofta och så noggrant betraktat detta, att jag
kan upprepa utan att kunna uttala dem."
"Svenska," upprepade Roxane eftersinnande och
sökte i sitt minne återkalla de sväfvande geografiska
kunskaper hon egde. "Han skulle då kanhända vara
svensk ... Men förstår du också dessa ord? Hvad
betyda de? Säg! ... Ack, hvad jag många gånger önskat
att veta detta!"
Elisa öfversatte dem på franska, och Roxane
utropade med barnslig glädje och fransk prononciation:
"Alf Stjerne! ... detta är då hans namn. Ah,
ändtligen kan jag då uttala det!"
Och full af beundran och tacksamhet kastade hon
sig i sin lärda väns armar.
Slut på andra afdelningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
