Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag valt den mera aflägsna Luxembourgträdgården
till mål för deras vandring; den var mindre besökt
och mindre bullersam än Tuileries-trädgården, annars
deras vanliga promenadplats. Och under det hon
satt helt ensam på en bänk i de skuggiga gångarne,
medan Aline bygde hus i sanden eller sprang omkring
med andra barn, hvilade hennes ögon på det vackra
slottet, som varit direktorii och förste konsulns palats,
sedan det kort förut varit fängelse under
revolutionen.
På detta tänkte den unga flickan emellertid icke,
hon beundrade Jacques Debrosses arkitektoniska
skapelse, utan alla historiska eller filosofiska reflexioner,
förströdd och sysselsatt som hon var genom det nya
och egendomliga i hennes egen ställning.
Aline hade under tiden roat sig med att kasta
löf i bassinen omkring den stora fontänen, bakom
hvars glittrande vattenstråle en faun och en nymf
vexla sina kyssar i dunklet af en grotta, bespejade
af en afundsjuk satyr.
Hedda hade redan många gånger beundrat denna
marmorgrupp, modellerad af Gud vet hvilken
konstnär, men tänkt och utförd med en poesi och
natursanning, som göra denna fontän till den vackraste af
alla Paris många vackra fontäner.
Några skimrande solstrålar smögo genom löfven
i de gamla täta och skyhöga almarne der omkring,
och lekande på de älskandes leende läppar, gåfvo de
dem ett förvillande uttryck af lif i detta ögonblick;
fåglarnes qvitter och några dufvor, som, plaskande
i vattnet, utbredde sina glänsande vingar mellan
callornas breda blad och svärdsliljornas långa stänglar,
fulländade illusionen, och den unga flickan tyckte sig
nästan höra de älskandes glada hviskningar mellan
vattendropparnas sorl, se rörelsen af den
jättelika handen, hvarmed det gömda vitnet till denna
scen böjer undan grenarne öfver deras hufvud, och
uppfatta svartsjukans eld gnistrande i dessa stenögon,
som bevaka dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
