Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har kanske långt hem?" fortfor han med en välvilja
och tjenstaktighet, som antydde att det kanske icke
var första, gången, han i sin loge herbergerat en
dylik blek och förvirrad åskådarinna af mamsell
Clothildes triumftåg der förbi.
Hedda böjde tacksamt på hufvudet, och ett par
minuter derefter satt hon i den skramlande och fula
vagnen, som förde henne till Rue d’Argenson.
Tyst och liksom i en dröm smög hon uppför
trappan och inkom i sitt rum.
Detta stora och vackra rum, möbleradt med en
lyx, som ännu för blott några månader sedan var
henne okänd, syntes henne nu hemskt och ödsligt;
hela denna främmande stad, hvaröfver mörkret nu
bredt sin slöja, dessa tusentals ljus, som skimrade emot
henne, då hon såg ut genom fönstren, och der strax
nedanför hotellets inbygda gård, dess upplysta
förstugor, trappor och korridorer med förbisväfvande
skuggor af gående och kommande domestiker, dessa
oräkneliga svarta tak hopade öfver hvarandra med en
oändlig labyrint af vinklar, rör och skorstenar — allt
syntes henne i detta ögonblick besynnerligt, oredigt
och qvalfullt som i en dröm; hon igenkände icke ens
sig sjelf och tyckte sig inkastad, ensam och förvirrad,
midt deri, liksom den sofvande prinsen i "Tusen och
en natt".
Och likväl hade hon ju hundra gånger drömt
denna dröm, under de långa ensliga åren i Skurups
prestgård och faster Petronellas stuga. Det går oss
emellertid icke sällan så, att då vi ändtligen se våra
fantasier förverkligade, förekomma de oss ännu
orimligare och mera bisarra än förut; vi misstro våra egna
sinnen och skrämmas af dessa skuggor, som vi
framkallat och som fått verklighet och lif.
Då själen är upprörd af stridiga känslor, då vi
äro osäkra om hvad vi sjelfva önska och hoppas, och
förvirring, villrådighet och missmod låta våra pulsar
mattas och vår kind blekna, medan alla våra tankar
omblandas i ett virrvarr, känna vi samma behof af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
