- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
258

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med ett något vemodigt leende och tog ett af de
veka blomhängena ifrån grenen och, fäste det i ett
knapphål af sin väst.

"Kanhända det var din hemlighetsfulla
skyddsengel ifrån Oukwoodhouse, som slagit sig ned i det
gamla slottet ... ty det tycks, som om akasian för
dig fått samma betydelse, som violen för
bonapartisterne."

"Skämta icke dermed, Alf ... jag kände just en
erinring om henne, då akasian föll i vattnet
bredvid mig."

"Det vore ju lyckligt, om du hade sett henne;
vi visste då åtminstone, att det icke är Mylitta."

"Hvem vet? Då vi ännu voro på afstånd och
icke hunnit fram tillräckligt, för att noga kunna
urskilja föremålen, tyckte jag mig märka tvenne
personer på terrassen."

"Du ser spöken på ljusa dagen, min vän ... Jag
är nästan säker, att min olyckliga hustru återvändt
till Amerika med sin bror; de hade der en
vidsträcktare och mera passande verkningskrets för sina
tvetydiga talanger."

"Alf, jag begriper knappt hur du kan nämna
denna qvinna som din hustru."

"Olyckligtvis är hon det emellertid."

"Har du icke sökt att lagligt skiljas ifrån henne?"

"Jag har det verkligen, men misslyckades."

"Och hvarför?"

"Den advokat, till hvilken jag vände mig, ansåg
saken lätt att arrangera, så framt jag kunde bevisa,
att vi icke sedan ett år bott under samma tak eller
vistats tillsammans."

"Nå väl, det är ju tvenne år sedan du såg henne?"

"Det var då icke så länge sedan, men i alla fall
trodde jag mig icke hafva varit under samma tak
som hon under den föreskrifna tiden ... Jag bedrog
mig deri; portvakten, der jag bodde, värdinnan och
min städerska, som borde intyga att jag mer än ett
år bott helt ensam förvånades tvärtom öfver en dylik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free