Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Förlåt mig, Elisa, men jag ignorerar ditt
omdöme i detta fall och går att sjelf förvissa mig,"
inföll Roxane stött och tog ett par steg framåt
staden.
"Roxane, vänta då ... hör mig först!" utropade
Elisa och fattade sin väns arm. "Om du verkligen
förkastar mitt råd och mitt omdöme, så förkasta
åtminstone icke min vänskap ... låt oss rådslå om saken
ett ögonblick."
Roxane, som endast gifvit vika för sin sårade
känsla och sitt häftiga lynne, men som i verkligheten
saknade mod att utföra sitt förslag, stannade och lät
helt tyst sin vän föra sig tillbaka.
Arm i arm och hvar för sig i tysthet
öfverläggande om sättet att återfinna Roxanes okände
räddare, gingo båda uppför den branta backen till
den park, som sträcker sig utmed venstra stranden
af floden Veveyse och bär namn af Bosquets de
Rouvenaz.
Några sten- och torfbänkar funnos redan då
under de höga och gamla träden, som breda sin djupa
skugga öfver den på flere ställen lodräta stranden,
som öfverst och nästan i jemnhöjd med topparne af
träden der nere, har den ena lilla inhägnade
vingården bredvid den andra, mellan hvilkas murar
solstrålarne samlas i odräglig hetta, for att låta
drufvorna mogna, och som, sedda på afstånd, innan ännu
vinrankorna blifvit gröna, likna grundmurarne till
stora hus i ofantliga sträckor.
Ingen promenad kunde då vara mera enslig och
mindre beqväm än denna vilda och tvärbranta
sluttning, begränsad på ena sidan af bergen och på den
andra af bråddjupet ned till den steniga halft
uttorkade flodbädden, i hvars midt vattnet ännu brusade
tillräckligt starkt att, högre uppåt bergen, kunna
drifva några qvarnar och fabriker.
"Låt oss sätta oss ned här, Roxane, ty jag ser
väl, att ingen promenad åt Gillamont, som vi ämnade,
blir af i dag," sade Elisa slutligen, då de hunnit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
