Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nå väl," återtog Roxane suckande, "gå då
åtminstone strax ... hör, klockan slår nu sex, du kan
snart vara tillbaka, och jag stannar emellertid här
och väntar dig."
"Men att lemna dig så här ensam ..."
"Hvad skulle det göra ... Jag har väl hundra
gånger förut suttit ensam här, långt innan jag kände
dig ... var utan oro för min skull; jag är ju så godt
som i mitt eget hem."
Roxane tryckte till afsked sin väns hand och
upprepade omsorgsfullt de ord, som Elisa troligen
aldrig skulle komma i tillfälle att framföra, och
leende, men med tårar i ögonen viftade hon ännu
med sin näsduk åt den bortgående, liksom deras
skilsmessa varit mycket lång och mycket högtidlig.
Elisa aflägsnade sig, tvekande hur hon på bästa
sätt skulle kunna reparera sin oerfarna väns
barnsliga uppförande, utan att kompromettera sig sjelf.
Hon hade ända hittills, utan att förråda sig,
följt lord Hawerfield och vistats i hans grannskap;
till och med i hans eget hem hade hon funnit en
lika tystlåten som pålitlig bundsförvandt i den gamla
oldtfrun, ty med qvinnors vanliga skarpsinnighet och
gissningsförmåga i dylika fall, hade mrs Banks, vid
Elisas fruktan att blifva sedd af husets herre, genast
anat, att den fattiga sömmerskan varit föremål för
hennes unge husbondes ömhet och intresse, och
fullkomligt lika mån om familjens heder och anseende,
som om hon sjelf varit en medlem deraf, visade sig
mrs Banks lika angelägen som den unga flickan sjelf
att icke låta Astley se och igenkänna denna.
Tillfälligheten af hans fara om natten var
emellertid nära att förråda Elisa, och endast en hastig
flykt kunde rädda henne ifrån upptäckt; hon
försvann således, men endast för att åter obemärkt
närma sig, och hade på detta sätt, än på afstånd, än
helt nära honom, allt jemt fullföljt sitt lifs önskan
och mål, att tyst och vaksam följa den hon älskade
öfverallt; och hon hade slutligen, med kärlekens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
