Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och trodde sig äfven vara det i en stad, der hon
aldrig förr varit, och händelsen fogar så, att hon på
sin första promenad träffar på just en af de personer,
för hvilka hennes resa borde vara en hemlighet.
Studenten var icke schweizare, han hade
kommit tillfälligtvis ifrån Göttingen, för att under en
liten tid åhöra en berömd professor i Geneve,
och fru Sarassin kunde således icke ega någon aning
om hans dervaro.
Också vandrade hon helt lugnt tillbaka, samma
väg hon kommit, ända till det ställe, man utvisat
för henne, utan att misstänka att hon var bevakad.
Studenten hade emellertid sprungit tillbaka ned
till stranden, fattade hastigt sin qvarlemnade bok,
som icke var någon annan an Hegels filosofemer —
ty någonting annat kunde naturligtvis icke en tysk
student den tiden sysselsätta sig med — och
kyssande på fingret åt sin följeslagerska, som ännu satt
qvar, sade han hastigt:
"Adjö, min lilla Amalia, vi råkas i morgon vid
vanlig tid ... nu måste jag utspionera en hemlighet
kanhända."
Flickan, som genom löfvet noga observerat hans
synbara öfverraskning och hans samtal med det
fremmande fruntimret, hvars ansigte hon deremot icke
kunde se, gjorde en grimas, slog en knyck på nacken,
reste sig upp och mumlade helt förtretad,
upprepande hans ord:
"Vi råkas vid vanlig tid ... Jo, det får han
se ... Jag kunde min sann också ha lust att
utspionera en hemlighet ... Om det icke vore så sent,"
tillade hon betänksamt, "notarien skulle bli ursinnig,
om han fick vänta på sin qvällsmat ... Jag vågar
aldrig följa efter dem ..."
Och skyndande allt hvad hon förmådde, för att
upphinna sin älskare, hvilken å sin sida hade fru
Sarassins fladdrande gröna slöja till point de vue,
försvann den svartsjuka Amalia snart på vägen till
staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
