- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
299

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och följde henne nu åter på afstånd, mumlande för
sig sjelf:

"Det är hon; det är intet tvifvel ... men hvad
kan det vara, som fört min fina parisiska tant till
en pantlånare i Carouge? ... Åtminstone måtte det
icke vara hans gamla skedar och guldringar ...

"Hon känner icke igen mig; hon har icke sett
mig sedan jag var barn, och jag skulle nog kunna
våga försöket att tillbjuda henne min arm och på
detta sätt få veta hvart hon ämnar sig och hvar hon
bor ..." tillade han vidare, påskyndande sina steg,
för att upphinna markisinnan, som redan var
utkommen på bron.

Just i detsamma kommo ett par sjungande och
något rusiga fabriksarbetare ifrån andra sidan, och
vid mötet med den ensamma, väl beslöjade frun
stängde de vägen för henne under några skämtsamma
anmärkningar, som, ehuru rätt oskyldiga, likväl skrämde
henne.

Tillfället var mycket passande för studenten att
uppenbara sig i detta ögonblick, och knuffande undan
de båda osäkra vandrarne, som lätt förlorade
jemvigten och dessutom hade en viss respekt för den
ljusblå mössan, tog han den skrämda markisinnans
arm och sade vördnadsfullt:

"Tillåt mig, madame, att ledsaga er; det är icke
vanligt här i Genève, att fruntimmer af stånd gå
ensamma ut vid denna tid."

"Jag tackar er, min herre; jag är visst icke
något förnämt fruntimmer, som ni tycks tro, men en
ohöflighet käns derför icke mindre obehaglig," sade
markisinnan, utan att genast igenkänna sin artige
ledsagare.

"Jag såg er nyss vid stranden af Rhône och
jag gissade att ni är främling här ..."

"Ah! ja nu igenkänner jag äfven er ..." inföll
fru Sarassin med någon oro och sökte att i
halfmörkret med mera uppmärksamhet granska honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free