- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
301

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den unge mannen blickade spejande uppåt andra
våningen, der ett fönster stod öppet, och hvarifrån
ljus syntes, han såg sig omkring, ifall någon skulle
märka honom, och då ett par personer syntes på
andra sidan af gatan, väntade han, tills dessa
passerat, och hvisslade sedan ännu högre och på ett
egendomligt sätt.

Just i detsamma kom ifrån andra hållet ett
fruntimmer, som stannade vid porten till samma hus, och
sedan hon öfvertygat sig om numret deröfver,
skyndade hon hastigt in i förstugan och uppför trappan.

Ehuru lyktan öfver porten spred ett mycket
svagt sken och hon endast dröjt ett par sekunder,
hade studenten likväl igenkänt henne, och utbristande
i ett halfqväfdt skratt, mumlade han för sig sjelf:

"Återigen fru Sarassin! ... det kan man kalla
tur; och jag vore en narr, om jag icke
begagnade den."

Det sista ordet var knappast framhviskadt, innan
han, lemnande sina förra funderingar på det öppnade
fönstret, smög sig efter den, stackars nyss undkomna
markisinnan, hvars steg han hörde i trappan framför
sig, och som nu ringde på en dörr i andra våningen,

"Allt bättre och bättre! Det är advokaten Désor,
som hon söker ... Låt se, om han är hemma ... Det
var just detta, jag också ville veta, ..." fortfor den
unge mannen i sin tysta monolog och stannade orörlig
i mörkret, endast några steg ifrån den, han nyss
följt, och hvars spår han trodde sig hafva förlorat.

Lyxen af upplysta trappor var för femtio år
sedan alls icke vanlig; han hade gått helt tyst och
ingen kunde således misstänka hans närvaro, och
efter ett par minuters väntan hörde han dörren, der
uppe öppnas och beredde sig att antingen skynda ned
förut eller trycka sig intill muren och låta fru
Sarassin passera, ifall hon genast vände tillbaka,

Hon insläpptes emellertid, och studenten sprang
genast tillbaka ned på gatan och upprepade nu, mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free