Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man återfinner dessa fyrkantiga eller runda,
grågula torn, med deras små, oregelbundna skottgluggar
eller fönster, ända ifrån Chillon till Morges, och
öfverallt äro de likadana. De stå helt ensamma och
spöklika, utan sammanhang med kojorna omkring dem,
till hvilkas skydd och bevakning de troligen i den
stormiga medeltiden blifvit bygda.
Nu se de ruskiga ut i solskenet och liksom
generade öfver sin obehörighet och skröplighet; och det
är först då skymningen inträder och månens ljus
mildrar deras konturer, som de få någon poesi och
tyckas med tillfredsställelse spegla sina bristfälliga
murar i böljorna nedanför.
Det, vid hvars fot de båda turisterne nu hvilade,
har emellertid det vackraste läget. Det står alldeles
ensamt, ytterst på en udde, der vågorna sqvalpa och
fradga sig mellan de nedfallna stenarne der omkring,
hopande sin torra säf och sina snäckskal der emellan.
Midt igenom det nedrasade hvalfvet störtar en af
de femtio bäckar och strömmar, som öka
Genèvesjöns vatten, och mellan murspringorna vid det
infallna taket tränger en gammal akasia sina fina
grenar för att blanda dem med några popplars och en
björks, hvilka växa nedanför; och tätt bredvid går
en gångstig, som genom byn Labourage leder upp
till landsvägen mellan Vevey och Lausanne.
Mellan de stora stenarne på udden är alls ingen
beqväm landningsplats, men emellertid låg der redan
en båt vid stranden, då de båda seglarne lade till.
I grannskapet fins intet enda boningshus, och
stranden är för resten gräsbeväxt och kal, endast
den vackra, men dystra, parken till det högre upp
belägna Haut-Rive stöter på venstra sidan intill den
flacka, soliga ängen, vid hvars slut det gamla tornet
ligger.
Ingen af de båda vännerna hade sagt ett ord
sedan mer än en halftimme, båda voro försjunkna i
dessa formlösa och afbrutna drömmar, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
