Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och under allt detta borde jag ju vara lycklig ...
mycket lycklig . ..
"Jag är det likväl icke. Och hvarför? En
underlig bäfvan, en hemlig, obegriplig åtrå efter ännu
något annat; en oro, ett minne, någonting, som jag
icke kan uttrycka, gör mitt öga fuktigt och öppnar
mina läppar till en suck, då det tycks mig, att de
borde öppnas till en hymn ...
"Hvad är orsaken härtill? Hvad saknar jag väl?
Det var detta, hvarpå jag tänkte; och jag svarade
mig sjelf, att den fullkomliga tillfredsställelsen, den
absoluta hvilan, stillheten och friden tillhör endast
döden; att lifvets och materiens alla vexlingar och
vilkor bero af rörelsen, att rörelsen, den eviga rörelsen,
är vår oundvikliga dom och att själens flämtande
låga skulle slockna, om dess eld icke äfven i sådana
stunder, som nu, kände fläkten af lifvets ständig
flygande vind, som håller den i dallring."
"Jag tänker i detta fall icke som du," svarade
Alf långsamt, efter ett par ögonblicks tystnad. "Det
är sant att äfven jag fruktar, det lifvet aldrig, under
hvad förhållanden som helst, tillfredsställer oss
fullkomligt, men det fins inom oss ett visst materielt
fullkomlighetsbegrepp, en lättrörlig vågskål, af hvars
jemnvigt vårt välbefinnande beror."
"Du menar samvetet?"
"Nej, samvetet är andens eller kanske hjertats
regulator; hvad jag menar är endast själens
tillfredsställelse; känslan af det riktiga, det fulländade, af
ordningen i naturen. Du har förnimmelsen af denna
ordning, du njuter i detta ögonblick af, att allt
omkring dig följer den och uppfyller sin bestämmelse,
men du sjelf bryter kanske ovetande deremot, och
denna hemliga disharmoni är möjligen orsaken till
din oro ..."
"Jag skulle bryta deremot! Hvad menar du?
Jag, som passiv och overksam blott betraktar och
beundrar den," inföll Astley med någon häftighet.
"Just derför."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
