Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag kan icke besinna något annat, än att jag
skulle dö af sorg, om jag måste resa, innan jag ännu
en gång sett honom, så framt du icke ger mig
detta löfte."
"Men det är ju orimligt ..."
"Nej ... jag vet att han skall sakna och sörja
mig, då jag är borta; han skall inse, hur högt jag
älskat honom, hur jag tillhört honom allt ifrån den
dag, då hans armar buro mig genom folkhopen; då
han räddade mitt lif endast derför, att det redan var
bestämdt för honom och att vi icke kunna lefva utan
hvarandra."
"Svärmerska!" mumlade Elisa, mot sin vilja rörd
af den unga flickans passionerade röst och blick, och
slöt henne i sina armar.
De båda unga qvinnorna sutto tysta bredvid
hvarandra några ögonblick, då ett ovanligt buller i
detsamma afbröt den djupa stillheten i det gamla slottet;
det tycktes, som om man öppnat och igenstängt den
tunga porten till borggården och som en vagn rullat
deröfver.
Ingendera af dem gaf emellertid akt derpå, men
en qvarts timme derefter tittade Marion i dörren
och bad miss Elisa vara så god och stiga in till fru
Ditt, som enträget bad att få tala med henne.
Den förmenta engelska guvernanten hade, under
den korta tid hon vistats uti huset, i lika hög grad
vunnit hushållerskans gunst som Roxanes tillgifvenhet,
och fru Ditt, som väl var återstäld efter sin
ledvrickning, men likväl icke orkade söka något sällskap i
den lilla staden, hade funnit ett synnerligt nöje i att
beklaga sina lidanden och kommentera menniskornas
orättvisa inför den deltagande och vänliga Elisa.
Denna hade just ämnat meddela henne innehållet af
det nyss anlända brefvet från fru Sarassin och i följd
deraf deras afresa morgonen derpå och steg derför
upp för att följa kammarjungfrun.
"Elisa! vänta ett Ögonblick," hviskade Roxane
med en ny glans i sina ännu tårfulla ögon, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
