Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fötterna, att, enligt Marions påstående, hon icke varit
inne för att ändra sin klädsel, och att dessutom
ingenting af hennes kläder saknades, bidrog emellertid
äfven att vederlägga denna förmodan, att på samma
gång trösta Elisa och göra alla gissningar omöjliga.
En lång genomvakad och bedröflig natt under
fåfäng väntan hade ändtligen försvunnit, utan att
Roxane hördes af, och solens första rosenröda strålar
lyste nu skarpt på den stackars Elisas röda uppsvälda
ögonlock och bleka kinder.
En annan och ännu förfärligare tanke hade
under natten fått insteg i hennes själ, den att Roxane
i sin häftiga och lidelsefulla smärta kastat sig öfver
muren i vågorna nedanför.
Ingen i huset mer än Elisa kände Roxanes
hemliga kärlek, ingen hade någonsin sett den främmande
läkaren eller hans vän lord Hawerfield, och då Elisa
i sin ångest uttalade sin förfärliga gissning åt Marion
och fru Ditt, ansågo både kammarjungfrun och den
gamla hushållerskan den för alldeles orimlig.
Hvad skulle väl den unga, glada och vackra
fröken haft för anledning att på detta sätt sluta sitt
lif, som kringstrålades af förhoppningar om all
verldens lycka?
Emellertid hade slottets egare, den besynnerlige
baron Rosenhein, hemkommit på qvällen, medförande
sin unga nygifta fru; det var denna oväntade och
sällsamma nyhet, som fru Ditt meddelat Elisa, och
denna beslöt nu i sin oro och villrådighet att vända
sig till Roxanes onkel, för att af honom inhemta råd
och tröst i sin brydsamma ställning, och hon gaf
hushållerskan del af detta förslag.
"Ack, min kära miss Elisa!" sade gumman. "Det
tjenar till ingenting; då baronen kom i går afton
var han så svag och medtagen af resan, att
"Wenzlaw, hans kammartjenare, och min piga Marthe fingo
bära honom uppför trappan. Han såg nästan
medvetslös ut, och han kan troligen alls icke gifva er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
