Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den fantastiska föreställningen, att hennes blotta
närvaro skulle, utan att hon gaf sig tillkänna, kunna
åt henne bibehålla Astleys hjerta — kunna utöfva
någon hemlighetsfull verkan på hans sinne och
afvända frestelser och faror ifrån dens själ, med
hvilken hon alltjemt ansåg sig förenad genom sympatien
af en kärlek, som han visserligen icke mera erkände,
men som likväl fanns i djupet af hans hjerta — denna
kanske orimliga föreställning syntes emellertid
bekräftad, ty hans hjerta var ju ännu fritt och
obundet af främmande band, hvarje tillfällighet, som fört
honom till en annan qvinna, hade genom en annan
tillfällighet neutraliserats, och tvänne gånger hade
händelsen gynnat hennes ömhet och vaksamhet, hon
hade blifvit det medel, som afvändt faran och räddat
hans lif.
Behöfs det väl mera att göra en älskande qvinna
lycklig och säker om den hemlighetsfulla makten af
den känsla, som besjälar henne?
Elisa tänkte på detta och såg det slutliga, knappt
skönjbara målet, den tjusande taflan i hoppets
magiska perspektiv; såg hur hon en dag skulle sjunka
till hans bröst och säga:
"Se, jag har aldrig trott på din glömska, jag
har ständigt följt dig, och hvarje steg, som du tagit,
hvarje känsla, som du rönt, har vaktats af min
ömhets osynliga och mystiska skydd; liksom doften af
de blommor, du en gång älskade, omedvetet under
sömnen återför din ungdoms rena känslor och
minnen och bestämmer dina drömmars färg och form, så
har den hemliga och varma kärlek, som andas
bredvid dig, småningom återfört ditt hjerta till mitt; och
nu äro vi oupplösligt förenade ..."
Elisas tankar, rena och fridfulla som den blå
himlen öfver henne, läto henne glömma allt omkring
sig, och morgonens friska, balsamiska vind lade åter
en skär rodnad på hennes nyss så bleka kinder,
medan hon vandrade framåt den välbekanta vägen
utmed stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
