Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med förvåning att fönsterna i huset stodo öppna, ehuru
klockan ännu icke var half åtta.
Det tycktes, som om alla menniskor voro uppe
och i verksamhet här, och Elisa hade hoppats att
finna doktorn helt ensam vid denna tid.
Hon kastade en blick öfver rosenhäcken, som
betäckte den låga muren och såg honom just i
detsamma, långsamt med pipan i munnen, vandra framåt
sandgången i trädgården.
Bekant med husets vanor visste hon således, att
han ännu icke frukosterat och gick här i väntan på
sitt chokolad, som brukade bäras ut till honom, och
lika hemmastadd med belägenheten, visste hon att
på andra sidan fanns en liten port, hvarigenom man
kunde inkomma i trädgården, utan att behöfva gå
öfver gården.
Hon skyndade tillbaka, vek om hörnet och stod
snart vid porten, som endast var stängd med en klinka.
Medan hon gjorde denna lilla omväg, hade
doktorn hunnit vända om framåt trappan, och då hon kom
in i den lilla konstlösa inhägnaden, der rosorna växte
vilda och oordnade och ingenting mer än den frodiga
sallaten tycktes vara underkastad odlingens tukt och
hägn, fann hon doktorn redan sittande på en bänk
bredvid husväggen, sysselsatt att doppa tjocka
brödskifvor i sitt chokolad, allt emellanåt utspädande dess
mörka massa med kallt vatten ur en kar alf, som
stod bredvid.
"Hvad står på, mitt kära barn?" sade han till
svar på Elisas helsning. "Ni är upprörd och har
icke sofvit i natt, det ser jag på edra matta ögon
och torra läppar ... Sätt er ned och drick en kopp
chokolad med er gamle vän, medan ni lugnar er och
berättar mig hur det står till i slottet der borta ...
"Är markisinnan kanhända hemkommen?" tillade han
och satte ifrån sig sin kopp och betraktade Elisa med
mera uppmärksamhet, då hon i stället att svara blott
såg sig omkring med oroliga blickar.
"Nej, men jag önskade tala helt enskildt och i
fortroende med er," sade Elisa ändtligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
