Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i ena hörnet fans en hopfallen och, som det
tycktes, lika tom kappsäck. Den unge mannen
gäspade ännu en gång, sträckte på sig, stödde
armbågarne emot knäna, lutade hufvudet i händerna och
satt orörlig.
Ljuset brann allt mera matt, stojet på gatan
tystnade af och endast bullret af en eller annan
förbigåendes spikbeslagna skor emot stenarne störde det
egendomliga, orediga sorlet inom husets väggar —
denna dofva, hemlighetsfulla, hväsande andedrägt, att
man så må säga, af ställets kunder, som utgör nattens
tystnad i dylika tillhåll.
Det dröjde emellertid temligen länge, innan
dörren åter öppnades, och då Skeyler trädde in med
den utlofvade konjaken, tycktes hans kamrat hafva
insomnat, ty han lyfte icke ens upp hufvudet dervid.
Skeyler ställde ifrån sig flaskan, som han
medförde, och sade uppmuntrande:
"Se så! nu skola vi krya upp oss vid minnet
af förra tider ... Det är, som du sade, Clark, ett
helt år, sedan vårt gamla kamratskap bröts den der
förbannade qvällen ... Hvad! jag tror du sofver,"
tillade han, då Clark icke svarade, och tagande ljuset
ifrån bordet, gick han att lysa på sin kamrat, som
nu sjunkit baklänges emot väggen och allt jemt satt
tyst och orörlig.
"Stackars gosse! Han ser ut att hafva farit fan
så illa ... Jag tror han är rent af utsvulten ..."
mumlade Skeyler, hos hvilken den unge mannens
hopfallna, utmagrade kropp och gulbleka ansigte,
ännu mera slappt och uttryckslöst under sömnen,
väckte en plötslig och helt ovanlig känsla af
medlidande.
Han betraktade honom tyst ett par sekunder,
vände sedan sina ögon på konjaksflaskan och blickade
sedan åter fundersamt på sin inslumrade vän; en
helt ny idé, framkallad af den oväntade känsla, han
rönt, och lika sällsam som denna, tycktes hafva
uppstigit hos honom, idén om den möjliga olämpligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
