Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i häcken, och nu måste jag hjelpa till att upphissa
detta redan begrafna lik, hvars värde jag icke kunde
begripa, och ur stånd att längre tygla min nyfikenhet
och vämjelse, fordrade jag en förklaring deröfver.
"Vi sälja det till läkarne på anatomisalen, svarade
du mig, och allt blef mig klart, ehuru icke
mindre motbjudande."
"Pah! Du insåg ju, att vi gjorde vetenskapen
en tjenst och hade väl förtjent våra dollars, då
fördomen var så stor, att läkarne aldrig kunde få ett
kadaver på annat sätt," inföll Skeyler och strök sig
på knäna. "Emellertid blef konkurrensen snart allt
för stor; likstölderna blefvo moderna, och vi blefvo
upptäckta."
"Nej, det var icke derför ... Vet du hur saken
blef känd? Jag fick reda derpå sedan."
"Nå väl, på hvad sätt?"
"En natt, då du skickat mig förut, medan ni
togo reda på stegen, syntes framför mig någonting
hvitt, som rörde sig framåt i samma riktning, som
jag skulle gå, och stannade just vid den graf, till
hvilken vi ämnade oss. Jag kände mig icke riktigt
väl till mods, men närmade mig likväl, då i
detsamma ett klagande tjut nådde mitt öra och afbröt
tystnaden der ute, och jag begrep nu att det var en
hund, en liten hvit pudel, som lagt sig ned och krafsade
i mullen på grafven.
"Då jag tog fram min spade och började gräfva,
såg han på mig med kloka och bedjande ögon och
gick att lägga sig i gräset bredvid, för att bevaka
alla våra rörelser. Ni andra, som nu äfven kommit
dit, märkte honom icke, och jag hade ingen lust att
säga någonting, men då kistan slutligen upphalades
sprang han fram och kastade sig tjutande öfver den."
"Ah, jag mins nu det der," sade Skeyler, "vi
blefvo alla förskräckta och trodde oss upptäckta, och
Tom Boyle höll på att krossa hans skalle med spaden,
men han kom undan och syntes icke mer."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
