Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, för tusan, det vore så mycket bättre ...
jag skall försöka att skaffa dig en skål vatten."
En half timme derefter var den stackars
trashanken, som stått på bryggan vid Dower-Fleth,
omklädd och förvandlad ifrån en utsvulten hamnbuse
till en förnäm rumlare, en blaserad, utrucklad
gentleman, hvars omisskänneliga skönhet och vackra figur,
blifvit härjade och förstörda af dyrbara orgier.
Det finns ett ordspråk, som säger, att "kläderna
göra mannen", och ehuru detta onekligen är en
skräddartanke, så saknar den likväl icke all sanning.
Daniel Clark i den smutsiga skjortan, den buckliga
hatten och de tunna trasiga stöflarne var icke
densamme som Daniel Clark i den eleganta promenaddrägten,
hvilken vicomte de Sauval utvalt åt honom;
han kände det mycket väl sjelf och antog omedvetet
en hållning och en min, som kanske ursprungligen
var hans naturliga, och som lika litet liknade den,
hvarmed han nyss beskådade den döda katten i
kanalens dy, som hans klädsel då och nu liknade
hvarandra.
"Attan tusan! Hvad du ser präktig ut!" sade
Skeyler belåten och gick med ljuset rundt omkring
sin vän, för att beskåda honom på alla sidor.
"Vicomten skall bli nöjd med oss, ty det är af vigt att
vi se ut som hyggligt folk allesammans. Hur har
du helt hastigt kunnat växa så här? Du var nyss
krokryggig som en gammal åkarhäst och nu är du
halfva hufvudet längre än jag. Bra, min gosse! Du
ser nu så stursk och försmädlig ut, som om du sjelf
hette vicomte de Sauval i stället för Daniel Clark."
"Ser vicomten då så stursk ut?" sade Daniel,
som gjorde ett fåfängt försök att spegla sig i
konjaksflaskan, det enda blanka föremål som fanns i
rummet.
"Nej, långt derifrån; men jag mente bara för
det adliga namnets skull ... Se så, låt oss nu basa
i väg; jag hör klockan slå i S:t Catharina."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
