Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vexlade några ord med en person innanför, och dörren
öppnades.
De hade inkommit i ett litet rum eller tambur,
der en lampa brann upphängd på väggen, hvilken
var svart och rökig som en skorsten, en dörr midtför
stod halföppen, och ett starkare ljussken och
flere personer syntes der inom.
Vinkande åt den något försagde och tveksamme
Daniel att följa sig, steg Skeyler öfver tröskeln, under
det att dörrvaktaran gjorde ett tecken åt dem att
lemna sina hattar qvar i hans vård.
Der inne, i en temligen stor, men låg och
snuskig sal, fanns midt på golfvet ett stort bord
öfverklädt med en grön duk. En krets af nio personer,
alla välklädda, tysta och högtidliga, stod der bredvid,
samlad omkring den tionde, som tycktes helt lågt
hålla något föredrag för dem, och hvars hufvud höjde
sig öfver de andres. Detta hufvud var detsamma,
som för ett par timmar sedan synts bredvid Hiram
Thurns i fönstret utåt gatan, då Skeyler och Daniel
gingo förbi.
Det tillhörde en man mellan femtio och sextio
år, och ehuru pannan och hjessan voro alldeles kala
och endast en krans af kort, svart vågigt hår, blandadt
med ett och annat strå af silfver, omgaf tinningar
och nacke, var det ovanligt vackert.
De stora svarta ögonen med tjocka halfslutna
ögonlock, de skarpa bågiga ögonbrynen, läpparnes
behagliga form, den höga örnnäsan och de tjocka
svarta mustascherna — allt förenade sig till en af
dessa stereotypiskt aristokratiska fysionomier, som vi
vant oss att anse för destinguerade.
Just som de båda kamraterna inträdde, kastade
denne man en stolt och lugn herskarblick omkring
den dunkla salen och den tvetydiga församlingen;
troligen hade han fordom med lika mycken sjelfkärlek och
suffisans blickat omkring sig i de mest eleganta
salonger och den finaste och förnämsta sällskapskrets.
Han gick emot de ankommande, och Skeyler, som fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
