Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nå väl, du vet att här finns en gammal
hushållerska i huset. Den dumma och vidskepliga varelsen,
i början förvånad öfver mitt vistande i slottet, som
hon icke kunde förklara, blef först skrämd genom en
tillfällighet och sedan genom några tanklösa och
barnsliga upptåg af mig, utan någon annan afsigt, än att
roa mig åt hennes dumhet. Hon har nu kommit så
långt, att hon anser mig såsom något slags spöke eller
ond ande eller dylikt, och jag har underhållit och
ökat denna tro, än på ett, än på ett annat sätt."
"Nå, hvad fördel kan du väl ha deraf?"
"Den, att hon lyder mig obetingadt; att hon
fruktar mig som hin onde sjelf och anser mig både
allvetande och allsmäktig; hon skulle derför icke våga
bryta emot mina befallningar ..."
"Men det vore likväl för mycket vågadt, att ..."
"Vänta, hör nu på min plan ... Men tyst! jag
tror att Josef kommer hit! ... skulle han redan hafva
hemtat sig så mycket ..." afbröt Mylitta hastigt och
lyssnade utåt salongen, hvars dörr var stängd.
"Ja, verkligen, sätt dig ned vid bordet och låtsa att
äta; jag går in till mig för att sedan komma ut, han
tycker icke om att se oss tillsammans," hviskade hon
och smög sig tyst in genom salongsdörren.
"Nej, herr baronen tycks icke känna någon
slägtkärlek för sin svåger; men jag förlåter honom,"
mumlade Hiram och lade en kotlett på sin tallrik.
Dörren från de vestra rummen öppnades i
detsamma och baron Josef inträdde, stödd på
Wenzlavs arm.
Hans redan förut svaga och sjukliga utseende
hade nu blifvit nästan hemskt; en grågrön färgton låg
öfver hans magra ansigte, hvilket blifvit skrynkligt
som en gubbes, men de djupt insjunkna ögonen
bibehöllo ännu den intelligens och milda glans, som förr
gifvit honom ett så melankoliskt och rörande behag.
"Ah, ni är här, Thurn! Hvar är min hustru?"
sade han matt och med tydligt obehag betraktande
Hiram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
