Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obegripligt; hon lekte med fransarne af sin sjal och tycktes
tänka på någonting helt annat, under det Josef såg
på henne med en öm och melankolisk blick, skakade
sakta på hufvudet och mumlade saknadsfullt:
"Hvarför har jag icke förr funnit denna
beundransvärda varelse, för att kunna bilda hennes sinne
till öfverensstämmelse med hennes kropp? ... Nu är
jag icke längre värdig denna höga uppgift ... Lik
Adam uti den bibliska myten har jag fallit, i det jag
gifvit vika för sinnligheten, och tillegnat mig jordens
korta fröjd och stoftets flyktiga fägring, innan jag
kunnat hinna engeln der inom ... Mylitta, ljufva qvinna!
Du slumrande Eva, skall jag väl någonsin nu i en
annan verld kunna återfinna dig ..."
Josef hade talat sakta och drömmande, helt och
hållet för sig sjelf, och under denna monolog hade
hans hustru stigit upp och lyssnat utåt matsalen.
"Det är för ängsligt det här i alla fall," sade
hon ändtligen. "Jag fruktar att Hiram har rätt, och
att du är allvarsamt sjuk."
"Ja, Mylitta, han har rätt. Då jag slöt dig till
mitt hjerta, lade jag med detsamma min hand i
dödens ... Jag känner hur han håller den omsluten,
mildt men fast, som en far, hvilken för sitt barn till
sängs ifrån julqvällens glädje ... Jag visste detta, men
jag älskade dig så högt, att jag tacksamt gaf mitt lif
för min korta lycka."
Mylitta syntes rörd ett ögonblick, hon slog ned
ögonen och hviskade nästan rysande:
"Och jag visste det äfven ... men," tillade hon
högt och betraktade sin man med uppmärksamhet;
"hur har du då i detta fall tänkt dig mitt öde?"
"Jag har icke egentligen tänkt derpå ... förlåt
mig detta, min älskade. Din brors ord denna morgon
ha emellertid erinrat mig om min pligt i detta fall ...
Du skall åtminstone icke, som han fruktade, komma
i fattigdom ..."
"I fattigdom!" utropade Mylitta med bestörtning
och tog ett steg baklänges.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
