- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
412

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den unga qvinnan hade nu suttit här sedan
tidigt på eftermiddagen, och att döma af hennes
stundom drömmande utseende, skulle man tro henne
fängslad endast af folkmassans attraktion, men då
hennes blick liksom nu blef liflig och orolig, mörkna
hennes ögon, och man anar, att hela denna mängd
af menniskor för henne blott eger samma dragningskraft,
som en grushög, hvari hon råkat tappa en
ädelsten.

Just nu uppfattar hon bland detta sorl några
ord uttalade på ett språk, som ingen af hennes
grannar på bänken förstår.

Hon lyssnade, rodnade på ett sätt, som lät
förmoda att hon nu funnit sin förlorade ädelsten, och
vänder sig om, i det hon helt och hållet drar floret
för ansigtet.

Det var lord Hawerfield och doktor Stjerne, som
gingo förbi. De hade promenerat omkring dammen
eller den lilla sjön, på södra sidan, gått öfver broarne
till holmen i hopp att ännu en gång möta de båda
sorgklädda fruntimren och återvände nu framåt Curhaus,
utmed stranden bakom den bänk, der hon satt.

Så snart de aflägsnat sig, hoplade hon hastigt
sitt arbete, steg upp, drog sin sjal omkring sig och
tycktes ämna följa de båda herrarne. Men hon hade
emellertid icke ännu hunnit tio steg, då en betjent
nalkades henne, rörde vid hatten och sade vördnadsfullt:

"Miss Douglietz, markisinnan söker er; hon är
trött och vill återvända hem."

"Bed markisinnan att hon icke väntar på mig;
säg att jag har ett vigtigt skäl att dröja och att jag
kommer senare," svarade Hedda, ty det var hon,
och fortsatte hastigt sin väg framåt musikpaviljongen,
alltjemt bibehållande Astley och Alf i sigte.

*





<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free