- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
414

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De båda fruntimmerna skildes således i all
vänskaplighet, för att på hvar sitt håll efterforska den
försvunna unga flickan, hvars öde tycktes nästan
djupare oroa hennes vän, än hennes mor.

Elisa upptäckte emellertid i Wiesbaden
ingenting annat, än att lord Hawerfield verkligen hyrt en
villa, för att vistas der öfver vintern, men han hade
ännu icke ankommit, och då månad efter månad
förgick, utan att han hördes af, kunde hon icke
uppfylla sitt löfte och sväfvade allt jemt i samma
okunnighet med afseende på Roxane.

Hvad markisinnan angick, hade hon knappt
hunnit inom sin dörr i Paris och alls icke hunnit
göra några allvarsamma efterspaningar, innan hennes
döende brors bref anlände.

Den oroliga och förskräckta frun lemnade således
åter sitt hem, för att genast begifva sig tillbaka till
Schweiz, men ehuru hon reste genom natt och dag,
anlände hon först på tredje qvällen till slottet i la
Tour de Peilz.

Den gråtande Wenzlav, som hjelpte henne ur
vagnen, och den bleka, förstummade fru Ditt, som
såg alldeles förvirrad ut, sade henne genast, att hon
kom för sent.

Baron Josef hade dött, dagen efter sedan hans
bref blef afskickadt.

Markisinnan, redan uttröttad efter resan, var
nära att falla i vanmakt vid denna underrättelse
och hviskade häftigt och med oro till kammartjenaren,
hvars arm hon måste fatta, för att kunna gå uppför
trappan:

"Är det redan bekant i staden, att er husbonde
är död?"

"Nej, madame, ännu vet ingen utom slottet
derom ... baronen bad mig att, ifall hans död inträffade,
innan ni hunnit anlända, hålla den hemlig ända
till dess."

"Fru Sarassin andades djupt, tillfredestäld, som
det tycktes, ty för henne var detta ett bevis på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free