Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värdinnan i huset, friherrinnan Rosenhein, om hon
ville mottaga sin svägerska markisinnan de Sarassin.
Tio minuter derefter stod den beslutsamma och
stridsfärdiga frun i sin svägerskas salong; hon hade
ännu icke aflagt sin resdrägt, och stolt i känslan af
sin öfverlägsenhet, försmådde hon hvarje yttre medel
att inverka på den fremmande qvinna, hvilken på ett
så hemlighetsfullt sätt trängt sig in i familjen, och
hvilken hon visste att hon med några ord kunde
förkrossa.
Mylitta deremot, van att förlita sig på sin
skönhet och sitt förledande sätt såsom sina egentliga
bundsförvandter, hade iklädt sig den djupa
sorgdrägten med synnerlig omsorg och antagit minen af ett
oskuldsfullt barn, förkrossadt af sin förlust och
likgiltigt för framtiden, i förhoppning om riktigheten
och giltigheten af sina arfsanspråk.
Hennes lilla fina och bleka ansigte, omgifvet af
en svart spetsslöja, kastad öfver det högt uppfattade
blonda håret, hade färgtonen af en äkta perla, och
hennes växt syntes ännu mera vek och smärt i den
långa svarta klädningen; hon hade onekligen en
mycket distinguerad min och hållning, och
markisinnan anmärkte äfven detta med en viss
tillfredsställelse, efter som hon i alla händelser måste helsa
henne som sin brors enka.
Den unga frun gick ett par steg emot sin gäst,
gjorde en behagfull rörelse med handen och tycktes
vilja säga några ord, men öfverväldigad af sin rörelse,
förde hon i stället näsduken till ögonen och utbrast
i gråt, med en så väl spelad smärta, att sjelfva den
kloka och skarpsynta markisinnan blef narrad deraf
för ett ögonblick.
"Det är hårdt, ehuru det alls icke var mig
oväntadt," började denna med officiel artighet och
sjelf förande näsduken till sina torra ögon, "att
nödgas göra er första bekantskap, min fru svägerska,
under så sorgliga omständigheter."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
