Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvar, som i synnerhet missledt honom om hennes
ålder. "Vi äro ju gamla bekanta; sitt ner, jag ber.
Det kan omöjligt finnas något opassande deri."
"Ack nej, det är endast för att bedja er upprepa
för mig alla de minsta omständigheterna vid Roxanes
flykt ... Jag hoppas deraf kunna få någon idé, något
slags uppenbarelse derom; att af någon småsak, något
förbisedt ord eller en tillfällighet kunna komma henne
på spåren."
Elisa skakade sorgset på hufvudet och upprepade
sin berättelse om den sista scenen i kabinettet, då
markisinnans bref anländt.
"Det är numera intet hopp. Hon är död, jag
kan icke tvifla derpå ... Det arma barnet har gifvit
vika för ett utbrott af förtviflan och sorg," tillade
hon sakta.
"Men återlämnar då icke Genèvesjön, liksom
andra sjöar, sina offer? ... Skulle man icke åtminstone
hafva återfunnit hennes lik?" svarade Stjerne, som
med ansträngning uttalade det sista ordet.
"Det är en hemsk och underbar sjö ... Jag
älskar den icke, ty jag har sett den i ännu högre grad
våldsam och förfärlig, än den vanligen är klar och
leende, och man påstår att dess botten har
hemligheter, hålor och strömdrag, som ingen känner."
"Må så vara, men jag kan icke fatta
föreställningen om Roxanes död ... Den der tiggaren, miss
Elisa, som olyckligtvis vände edra misstankar på mig,
hade han icke möjligen äfven sett någon annan
fremmande person i närheten af slottet?"
"Jag kom aldrig att fråga honom derom."
"Se der hvad som just var olyckligt; i formodan
att ni redan funnit den skyldige, voro edra
efterforskningar säkert mycket inskränkta."
"Det är sannt; men Roxane kände ingen annan
än er, och man röfvar icke mera, som i forntiden,
bort unga flickor mot deras vilja," sade Elisa
småleende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
