- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
472

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afsky och vedervilja för henne, som hon förr synts
honom förledande.

Hon hade sjelf lika litet älskat den unge och
vackre svenske läkaren, som hon älskat den svage
och sjuklige baron Rosenhein, men ingen qvinna, god
eller dålig, förlåter äfven den för henne likgiltigaste
man, om han visar henne afsmak och motvilja.
Mylitta hade både hos Alf och hans vän framkallat
dessa känslor, och hon hatade dem derför båda.

Orsaken till det mesta onda i verlden är icke
endast att söka i medfödd elakhet; oklarhet och
förvirring i begreppen äro lika ofta anledning till brott,
som hvad vi, mycket betecknande, kalla själslyten.

Vid berättelsen om baron Josefs ensliga lif hans
sjuklighet och läkarens farhågor hade Mylitta förestält
sig, att hon icke skulle behöfva lång tid för att
först blifva hans hustru och sedan som en rik enka
kunna återvända till sitt fädernesland och uppsöka
sin bror, den enda varelse i verlden, som hon
uppriktigt och oegennyttigt älskat.

Allt gick också, att börja med, efter hennes
önskan; mellan giftermålet och begrafningen förflöto
endast några veckor, men med arfvet gick det icke
så fort, som hon väntat, och slutligen hopade sig nu
den ena svårigheten efter den andra emot henne.

Hvad hennes mentor och medbrottsling, Hiram
Thurn, angick, hade han genom den själsfrändskap,
som alltid gör sin dragningskraft gällande, redan för
länge sedan råkat i bekantskap med den så kallade
’vicomte’ de Sauval, och begagnande sig af den
förmögenhet, hvaröfver Mylitta tills vidare disponerade,
ville han, medan han väntade på att dela det stora
arfvet med sin föregifna syster, försäkra sig om den
spelvinst, hvilken vicomtens märkvärdiga
kombinationer skulle förskaffa dem båda, förutsatt att de
kunde anskaffa det nödvändiga kapitalet dertill.

Obeslutsam och förbittrad öfver en otur, som
hon icke beräknat, stod Mylitta nu vid fönstret i
sitt rum. Hon såg sin man aflägsna sig ifrån hotellet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free