- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
474

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Markisinnan hade redan beredt sig på denna
fråga; hon visste att ingenting kan passera oanmärkt
bland badgästerna i ett hotell, och angelägen att för
alla dölja den svenske läkarens verkliga ärende,
uppoffrade hon den ena hemligheten, för att bevara den
andra, och svarade genast, med förtrolig ton och
sänkande rösten:

"Min kära Mylitta, jag är säker att äfven ni,
vid min stackars Roxanes obegripliga försvinnande,
liksom vi alla tänkte på någon hemlig kärlekshandel
såsom orsak dertill. Nå väl, den der främlingen, som
ni såg, en läkare, med hvilken hon lär hafva gjort
bekantskap i Paris, var just den, vi misstänkte att
hafva enleverat henne."

"Ah!" utropade Mylitta öfverraskad. "Skulle det
hafva varit han?"

"Ja, vi trodde så; då han emellertid fick veta
denna orättvisa förmodan, har han gjort mig ett
besök för att rättfärdiga sig och tillbjöd sig helt
ridderligt att göra allt för att söka utforska min dotters öde."

"Men om han verkligen är oskyldig, hvad skall
han väl då i det afseendet kunna göra?" inföll
Mylitta, som icke kunde dölja en besynnerlig oro och
rörelse.

"I sanning jag vet, hvad han ämnar företaga,
men jag är honom i alla fall tacksam för hans goda
vilja."

"Är ni emellertid säker, att han icke bedrar er
och vill just genom sin förmenta tjenstaktighet dölja
sitt fel."

"Det är icke troligt; ni glömmer att på samma
gång han återförde Roxane, skulle jag ju få veta
sanningen."

"Nej, ingenting är mera ovisst; de äro ju
medbrottsliga, och er dotter skulle naturligtvis vilja
afvända er vrede och ert ogillande ifrån sin älskare."

Fru Sarassin syntes träffad af denna
anmärkning och teg med tankfullt utseende, under det Elisa
utbrast:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free