- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
480

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom sedan mer än ett år. Allt beror af att
vinna tid."

Hur var det möjligt, att en så enkel list icke
fallit henne in? Den var visserligen endast ett
palliativ, men kunde likväl begagnas temligen länge.

Nu slog klockan elfva. Mylitta ref papperet i
bitar, som hon kastade i kaminen, ordnade sin klädsel
och beredde sig att mottaga det fruktade besöket af
den man, som en gång älskat henne och trott sig
finna lifvets lycka i hennes armar.

Fem minuter hade också knappt förgått, innan
en knackning på dörren bevisade, att Stjerne var
punktlig. Det är också endast, en fiende, som kan
täfla med en älskare i detta fall, ty ytterligheterna
mötas här, som i så många andra afseenden.

Den villrådighet och vanmakt, som
öfverraskningen och förskräckelsen kort förut verkat hos
Mylitta, voro nu fullkomligt öfvervunna; hon hade blott
behöft en vink om den rol, hon borde spela, för att
återvinna sin naturliga djerfhet och förmåga, och
Alf behöfde icke upprepa sin knackning, innan dörren
öppnades, och den sköna friherrinnan Rosenhein med
ett slags nedlåtande och mild värdighet bad honom
stiga in.

Den unga qvinnan var så intagande med sitt
enkla och lugna sätt och hade med ens så förträffligt
satt sig in i situationen, att doktorn, som väntat att
finna henne skrämd och ursinnig som en fångad
vildkatta, stannade förvånad, och sökte nästan förlägen
efter ord, passande på en gång för
äktenskapsbryterskan och bedragerskan och för den blygsamma och
värdiga unga dam, han såg framför sig.

"Mylitta! är det möjligt att jag återfinner dig
på detta sätt?" sade han ändtligen i betydligt
mildare ton, än han föreställt sig kunna antaga emot
sin brottsliga hustru.

"På hvilket sätt? ... Du har ju sjelf begärt att
få träffa mig," svarade hon oskyldigt och satte sig
ned i soffan, i det hon sköt fram en stol åt Stjerne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free