Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, för ingenting annat, och jag ämnade just
säga detta åt fru Ditt och bedja om hennes hjelp och
de upplysningar hon kunde gifva mig, men hennas
sjukdom hindrade allt vidlyftigt samtal, och jag vill
icke nu vidare besvära henne."
Alf steg upp och räckte med detsamma ett
silfvermynt åt Marthe, som rodnande och helt förlägen
mumlade:
"Inte ska’ herrn betala mig för ett glas vatten ..."
"Det är icke för vattnet, utan af tacksamhet
derför att du i dag är en smula vänlig ... Jag tycker
mig snarare kunna lefva utan både vatten och mat,
än utan välvilja hos dem, som omgifva mig, förstår
du," sade Alf småleende och aflägsnade sig genom den
tunga porten utefter stranden till staden.
Marthe såg efter honom med en förvirrad min.
Hon visste icke alls hvad hon tänkte eller tyckte,
men den välvilja, Alf önskat få, hade han helt och
hållet vunnit, icke genom penningarna, utan genom
blicken och orden, som åtföljt dem.
Fru Ditt hade emellertid, som han förmodat, varit
vittne till den lilla scenen på borggården, och då han
emot middagen återkom, fann han henne sittande på
bänken under vinrankorna.
Hon var sysselsatt att skala äpplen och
besvarade hans helsning med en halft förlägen, halft
resignerad min.
Stjerne satte sig bredvid henne, och inom en
qvarts timme hade hushållerskan, besegrad af hans
godlynta artighet, antagit ett mindre frånstötande sätt
och ändtligen underkastande sig hans närvaro, till
och med erbjudit sig iordringställa ett rum och besörja,
den lilla hushållning, han kunde behöfva.
"Men," tillade hon oroligt, "säg mig nu, hvilken
svår sjukdom ni i går afton trodde mig hafva?"
"Åh," sade Alf leende, "det är icke värdt att
mera oroa sig deröfver, ty det ser nästan ut, som ni
skulle hafva öfvervunnit den."
"Hvad mente ni likväl dermed?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
