Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
offer för sysslolösheten och spleen, förande ett
gagnlöst lif, missnöjd med sig sjelf och hela verlden; men
under allt detta hoppades hon ännu att vid ett möte
med honom kunna igenkänna och förvara i sitt minne
något drag af den, som en gång älskat henne och
velat ega henne till maka.
Hon hade således fattat sitt beslut och förseglat
sitt bref. Hon gömde det nu i sin klädningsficka,
påtog hatt och sjal och lemnade rummet.
Sedan det var inlemnadt på posten, gick hon
ned åt Cursalen, der badsocieteten just nu var samlad
och der hon förmodade att fru Sarassin och
friherrinnan Rosenhein i full paryr sutto bland de andra
damerna i konsertsalen, för att, liksom de, åhöra
musiken, prata, beskåda och granska hvarandras
toaletter, äta glace eller dricka the.
Vädret var mulet och det var vått på
sandgångarne, ty det hade regnat hela förmiddagen, och
alla menniskor voro derför inne i konsertsalen eller
spelrummen. Elisa tänkte just begagna sig af denna
tomhet i parken utanför, för att helt ensam göra en
längre promenad, då en välklädd karl af ett hyggligt
och städadt utseende upphann henne, helsade
vördnadsfullt och sade:
"Miss Douglietz, jag kommer just ifrån La Tour
de Peilz, der jag varit tillsammans med doktor Stjerne,
som gifvit mig i uppdrag att hjelpa honom bringa
ljus i den affär, för hvilken han rest dit. Mitt namn
är Wachereau, jag tillhör detektiva polisen i Genève
och har någon vana vid dylika saker."
Elisa böjde på hufvudet, utan att upplyfta sin
slöja, och sade artigt:
"Det gläder mig att doktorn funnit ett passande
biträde; har ni kanske några särskilda helsningar
till mig?"
"Nej, intet annat, än att doktorn trodde mig
kunna våga vända mig till er, i händelse jag behöfde
någon närmare upplysning, och derför ..."
"Hvarmed kan jag då tjena er, herr Wachereau?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
