Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invid väggen, der han stod undanskymd och obemärkt
af alla.
Om han emellertid icke var observerad af någon
annan i hela salongen, så var han det likväl just
af Mylitta.
Hon hade sett honom komma in och hennes
blickar sökte honom nu med en hemlig ängslan.
Detta enda skefva och rödsprängda öga hade troligen
för henne en förunderlig uttrycksfullhet, ty hon
uppsteg hastigt, hviskade till fru Sarassin, att hon fann
konserten odrägligt tråkig, och berättade för baron
Fredrik helt högt, att den bullrande musiken gifvit
henne hufvudvärk och att hon ville gå hem.
Den artige och förälskade baronen följde henne
naturligtvis och lemnade henne icke, förr än hon
kommit in i sina rum på hotellet och ringt efter sin
kammarjungfru.
Då hon var omklädd och flickan gått sin väg,
påtog Mylitta den stora hatten och kappan — som
Wachereau ansåg att den enögde herr Delorme
förskaffat henne ifrån Sonnenberg — och gick ut genom
hotellets bakgård.
Inom fem minuter hade hon hunnit till den
ensliga Bergstrasse norr om parken, bakom de furstliga
villorna, som begränsa densamma, och var snart ute
på fältet.
Hiram och Mylitta hade långt förut
öfverenskommit om en mötesplats, just der den lilla ån, som
kommer ifrån Neroberg, störtar sig öfvrer några stora
stenar mellan vide- och albuskar, innan den ifrån
åkrar och ängsmarker inträder i badsocietetens fina
verld. Strax bredvid sjunker den skummande och
sorlande ned i den tunnel, som under parkens
yttersta allé åt denna sidan mottar och för den in i de
vackra dammarne der den slutligen, midt för en liten
grönskande och trädbeväxt holme, bildar en kaskad,
som är ställets och hela traktens glanspunkt.
Det fanns hvarken väg eller stig i det höga
gräset, der Mylitta gick, och ingen menniska hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
