Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig om och gick sin väg, fullt öfvertygad att han
talade sanning.
Denna sanning, i stället att, som Hiram hade
hoppats, med ens bestämma henne att deltaga i
försåtet emot Stjerne, verkade emellertid en så djup och
hastig rörelse af glädje, att den förjagade alla andra
känslor. Glädjen och lyckan äro också mycket sällan
bundsförvandter åt brottet.
"Jag valde kanske ändå icke den rätta stunden
att säga henne det der ..." mumlade Hiram, hvilken
också egde ett slags moral, ehuru af sällsamt slag.
Han hade beräknat att genom den underrättelse, han
skulle meddela Mylitta, förmå henne till den ’sista
nödvändiga ansträngningen’, som han kallade det,
men han skulle icke velat framkalla den genom att
bedraga henne med en lögn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
