Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, men ord och löften kamrater emellan skola
vara att lita på ..."
"Hvem vet icke det ... Men låt oss skiljas nu;
jag vill icke att du går hem med mig."
"Vet du, hur det gått med Daniel då? Jag har
icke hört af honom, sedan han blef liggande qvar på
sjömanshuset i Hamburg ... Är han död, tror du?"
"Nej, han är bra nu. Han kom hit i går och
skall vara med i morgon kanhända."
"Så mycket bättre, så ha ni icke det att skylla
på ... Är det säkert nu då, att det blir allvar af i
morgon, så skall jag varsko kamraterna?"
"Nej, vänta med det. Jag skall ge dig bestämda
order. Vi behöfva tala om saken, och jag träffar er
på vanligt ställe."
"Nå, det är godt," sade Skeyler och vände om
åt Wiesbaden till.
Hiram gick fram till byn och inträdde inom tio
minuter i ett litet snyggt och anspråkslöst hus, der
han steg uppför en smal trätrappa och öppnade en
dörr, hvartill han upptagit nyckeln ur sin rockficka.
Det var ett mycket lågt och tarfligt rum, hvari
han inträdde, och vid bordet framför fönstret satt
Daniel Clark, som varit inlåst der och som under
tiden roat sig med att läsa i en gammal ryggbruten
bok utan permar.
"Hur är det med dig, min gosse, och hvad har
du tagit dig för, medan jag varit borta?" sade Hiram,
sedan han stängt dörren efter sig.
"Åh, jag mår bra; jag ruskar snart upp mig
igen," svarade Daniel och slog ihop de smutsiga
fragmenten af ’Den store röfvaranföraren Miralba’, som
han funnit i sin forne principals och fosterfars rum.
"Åhja, jag tycker, du ser just icke sämre ut nu,
än när jag fick se dig i Hamburg," sade Hiram, som
hade fullkomligt rätt, ty den stackars Daniel hade
redan då hvarken hull eller färg att förlora, och han
var derför samma hålögda, gulbleka benrangel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
