Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hans ståtliga hållning gåfvo honom utseende att
knappt vara mera än fyrtio, och då uppassaren antog
att den förnäme herrn var förälskad i den sköna
enkan, så låg deri alls ingenting orimligt eller
förvånande, och det var med minen af ett visst hemligt
förstånd, som han besvarade vicomtens fråga, om
baronessan var hemma, med underrättelsen, det han
nyss hört af hennes kammarjungfru, att hon icke
mådde väl och att hon gått till sängs.
"Allt hopp att få se henne i dag är således
förloradt ..." mumlade vicomten, i det han steg upp
och räckte kellnern ett guldmynt för den
underrättelse, han fått om det efterlängtade rummet.
Denne bugade sig, helt förnöjd att så godt som
för egen räkning hafva eröfrat den förment rike och
förälskade främlingen, hvilken troligen skulle blifva
en riktig ’guldfisk’.
"Hur dags har ni supén färdig här i hotellet?"
frågade vicomten, som öppnade sitt toalettschatull
och började kamma sitt hår framför spegeln.
"Den serveras à la carte ifrån nio till elfva."
"Det är bra ... bruka damerna gå ned om
aftnarne i matsalen?"
"Åhja ibland, men oftast dricka de the i sina rum."
Vicomten suckade med en sentimental min och
gjorde en afskedande vink åt uppassaren, som
ändtligen drog sig tillbaka.
Så snart denne väl hade stängt dörren,
förändrades emellertid de Sauvals utseende; man skulle
kunnat tro honom med ens hafva blifvit tio år äldre,
ty ett drag af djup oro och pinsam
tankeansträngning lade sig som ett tungt moln öfver hans ansigte,
fördystrade och liksom fårade detsamma.
Han hade stannat orörlig midt på golfvet och
stirrade med lutadt hufvud ned framför sig, liksom
han vid sina fötter sett en öppen fallucka, i hvars
hemlighetsfulla mörker han skådat ned.
En stund derefter syntes han emellertid med
sitt vanliga sorglösa och stolta utseende i matsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
