Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vicomten andades tungt, satte skrinet med
juvelerna ifrån sig på bordet, ref bort papperet, som var
fästadt öfver porträttets baksida, och stirrade några
ögonblick på namnet: Augustin de Sauval, hvilket var
skrifvet på elfenbenet derunder, doppade sedan hastigt
hörnet af sin näsduk i ett vattenglas på bordet och
borttorkade dermed sitt eget namn.
"Hvad gör ni, min herre!" utropade Mylitta.
fattande hans arm med vrede, af fruktan att det var
målningen, han förstörde.
"Var lugn, madame; det var ingenting annat än
det obekanta namnet på er ovärdige far, som jag
utplånade," svarade vicomten med en så besynnerlig
ton och en så fuktig blick, att Mylitta, intagen af
en sällsam aning, betraktade honom med
uppmärksamhet och förvåning.
Han lade porträttet framför henne, tog skrinet,
bugade sig djupt och med en rörelse, som han
tydligen icke kunde beherska, och sade:
"I morgon, madame, vid denna tid, om ni
tillåter, återbär jag edra juveler — om jag lefver —
var öfvertygad derom."
Den oväntade upptäckt, han gjort, då han i
baronessan Rosenhein igenkänt sin egen dotter, hade,
oaktadt allt hans lättsinne och cynism, likväl
dekontenanserat och förvirrat den gamle spelaren och
äfventyraren. En hastigt öfvergående, obegriplig fläkt af
nedslagenhet, ånger och rörelse flög igenom hans själ;
han drog sig tyst tillbaka genom dörren, hvarifrån
han kommit, och försvann.
För Mylitta liknade alltsammans en dröm, och
hon gnuggade sina ögon, liksom hon nyss hade
uppvaknat. Hennes blickar hade flugit ifrån porträttet,
som framställde bilden af en vacker ung man med
rika korpsvarta lockar, och till vicomtens skarpa,
åldrade drag och skalliga hufvud, och hon stirrade
nu häpen emot dörren, der han försvunnit som
en ande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
