Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljuskronorna i taket belyste derför en mycket
blandad publik.
Damer af tvetydig toilett och ålder, med och
utan nedslagna slöjor, herrar med utseende af
bodbetjenter, afsigkomna adelsmän och handlande, gamla
luggslitna militärer, gubbar med grå hår eller
kalotter, eleganta ungdomar i frack och handskar,
kammarjungfrur, betjenter och till och med bonddrängar
utgjorde här societeten.
Alla trängdes de, för att kasta sin
arbetsförtjenst, sina besparingar eller sin nyss erhållna vinst
på de ominösa rutorna af denna förrädiska duk, för
att vanligen i nästa ögonblick se dem försvinna under
croupierens lilla polerade mahognyraka.
Elisa hade gått igenom detta rum och äfven det
nästa, der man spelade roulette och der trängseln
var mindre stark. Äfven här hade hon granskat den
brokiga hop, som med spända blickar och andlöst
intresse följde den rullande kulan, hvars buller nästan
taktmässigt interfolierades af croupierens enformiga rop.
Hon fann icke ännu den, hon sökte, och visste
kanske också allt för väl, att lord Hawerfield och
baron Fredrik Rosenhein, hvilka hon sett gå in
tillsammans, icke spelade här. Det var först i någon
af de båda salarne innanför lässalongen, hon kunde
finna dem.
I den första, hvars purpurröda sidenväggar och
förgylda möbler bestrålades af hundratals vaxljus i
präktiga ljuskronor och hvars målade tak är
beundransvärdt vackert, spelades både med silfver och
guld, men i det andra, det innersta — hvars
snöhvita, atlasväggar och möbler, ofantliga speglar,
förgyllningar, skulpterade tak och dörrar framställa en
lyx och en smak, som vore värd ett bättre ändamål
— var guldet ensamt rådande.
Det var nästan med ett slags tvekan, Elisas
mörka och tarfliga figur smög sig in i detta
praktfulla rum. stort och högt som en kyrka och nästan
lika tyst och högtidligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
