Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke gifvit sig tid att först gå hem med banknoterna,
som lågo i hans plånbok.
Han hade icke observerat de båda karlarne, som
han mötte, och visste icke, om desse voro de samme,
men han visste att en mänga okända och tvetydiga
personer ofta befinna sig i spelsalongerna och hafva
god reda på, hvilka spelare som föra med sig derifrån
någon summa af betydenhet.
Då Astley nyss erkänt, att han var feg ända
till dårskap, så hade han fullkomligt rätt; han var
det verkligen för den långsamma, smygande
sjukdomen, för plågorna på sjukbädden eller en kirurgisk
operation, men han fruktade aldrig en fara under
hvad form som helst, den han frisk och färdig kunde
möta och bekämpa eller der han kunde ega hopp att
försvara eller rädda sig. Och i detta ögonblick var
det nästan med ett småleende och ett pojkaktigt
öfvermod, som han såg på sina starka, senfulla armar
och mumlade för sig sjelf:
"Det vore just en förträfflig konseqvens att de
penningar, som vunnits på spel, förlorades genom rån."
Elisa hade emellertid lemnat spelsalongen, innan
vicomtens pistolskott väckt alarm och förskräckelse,
och hon hade alls ingen aning om den förfärliga
slutscenen.
Nästan öfvertygad om att lord Hawerfield glömt
eller ignorerat hennes bref, begaf hon sig i alla fall
innan klockan ännu slagit elfva, nedåt parken, följd
af fru Sarassins kammarjungfru som väntat henne
utanför kursalen.
Marion var en hederlig och klok flicka, hon
gjorde inga frågor och följde villigt med, då Elisa
vid denna tid icke, ville gå ensam i parken och alls
icke ville åt sitt begärda möte gifva ens skenet af
tvetydighet. Marion var fransyska och förstod icke
ett ord engelska, och det var naturligtvis på detta
språk, som samtalet skulle föras.
Den plats, Elisa valt, var en stenbänk under en
ofantlig gammal ek, som ännu finnes qvar i gräset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
