Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elisa teg några ögonblick liksom kämpande att
öfvervinna sin rörelse, hennes hand darrade i hans,
och hon sade slutligen med bruten och förändrad röst:
"Och denna qvinna, mylord, om ni återsåge
henne?"
"Jag skall aldrig återse henne ..."
"Hon är då död?"
"Nej."
"Eller har hon blifvit ovärdig er kärlek?"
"Nej och ja. Hvarken hon eller jag äro mera
de samma. Det finns en grym och obeveklig
trollkarl, miss Elisa, som heter ’tid’. Det är tio år sedan
denna kärlek ... Jag är gammal nu."
"Ah, lord Hawerfield! Det gifs likväl något som
trotsar denna trollkarls makt ... för Guds ande och kärlekens
finns ingen tid; ty ser ni, vart hjertas innersta heliga
känsla är endast ett lösryckt blad, fallet ifrån den
eviga kärlekens strålande purpurros ... Om ni en
gång älskat denna qvinna verkligt och hon var värd
er kärlek, så älskar ni henne ännu; och till och med
sedan edra lockar blifvit hvita och ert öga skumt."
Astley teg, träffad af en sanning, som han länge
sedan anat, men icke ville tillstå för sig sjelf — ty
männen offra ofta mycken tid och många sofismer,
för att göra sig sämre, än de verkligen äro — och
Elisa återtog i en mera likgiltig ton:
"Hvad skilde er då ifrån er ungdoms älskarinna?"
"Hvad som skilde mig ifrån henne," svarade
Hawerfield och rätade upp sig med mulen panna och
ett sarkastiskt leende. "Jo, miss Elisa, det var ett
sandkorn eller ett berg, allt som man tar det; en
grann, oskadlig liten orm, som lefver af allt och
vistas öfver allt, somr finner intet rum för litet och
intet palats för stort, som alla hysa med förkärlek,
men ingen vill erkänna; eller en ofantlig drake,
famnande hela verlden i sina starka och giftiga klor:
det var fåfängan, ser ni ... Denna obetvingliga
stormakt, som uppenbarar sig under alla former och som
icke kunde tillåta lord Hawerfield att gifta sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
