- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
571

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han genast om, skyndade tillbaka ut i korridoren och
fram till denna dörr, hvarifrån han inbillade sig att
ljudet kommit, efter som alla andra dörrar gingo tyst
och lätt.

Den var emellertid låst nu som alltid; intet
buller hördes mera, ingen menniska syntes till, och
Stjerne, som kanske helt och hållet misstagit sig,
återvände, sedan han lyssnat och dröjt der utanför en
god stund.

Det obegripliga ljudet, som ständigt efterföljt
klockans tio slag, förekom honom likväl denna afton
mer anmärkningsvärdt än förut.

Hela den tankegång, han haft, förändrades deraf;
han kände icke mera någon lust att tända ljus och
fördjupa sig i de vetenskapliga böcker, han funnit i
baron Josefs forna studerkammare, utan kastade sig
i stället i mörkret på den gammalmodiga soffan, som
stod i kabinettet.

Som han denna gång icke sett eller hört någon
menniska, inbillade han sig att den, som passerat
genom dörren, gått ned och skulle återkomma, äfven
om det dröjde, och för att kunna höra, om ljudet
ännu en gång upprepades, lemnade han alla dörrar
öppna ända ut till förstugan, under det han på samma
gång tänkte att han äfven borde kunna förnimma,
om man gick uppför trappan, då denna just befann
sig i muren, som utgjorde kabinettets östra vägg, ty
detta rum var det sista åt denna sidan.

Det dröjde emellertid timme efter timme, utan
att den minsta knäpp störde tystnaden omkring honom;
denna tystnad, mörkret och de mjuka kuddarne i
soffan förenade sig att låta Stjernes tankar allt mer
och mer förvirras och slutligen under sömnen öfvergå
till fantastiska drömmar.

Dessa drömmar blefvo naturligtvis en oredig
blandning af alla de bilder och intryck, som nyss verkat
på hans hjerna, de sväfvade matta och
osammanhängande förbi honom, stundom nedsjunkande till endast
formlösa, obegripliga förnimmelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free