Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om någon viss sak, uppfyllde man denna önskan
stundom dagen derpå. På detta sätt hade hon efter någon
tid fått böcker, papper, penna och bläck; och som
menniskan — detta det mjukaste och bildbaraste af
allt skapadt på jorden — är i stånd att småningom
vänja sig vid allt, äfven det mest onaturliga, så
underkastade hon sig slutligen sitt öde på ett sätt, som
man omöjligt skulle kunnat föreställa sig, då man
sett och hört denna lifliga, sprittande, sjelfsvåldiga
lilla varelse några månader förut.
Tiden hade gått på detta sätt. Veckor och
månader hade passerat ... det hade varit höst och
vinter, utan att den arma begrafna hade haft någon
kunskap derom. Hon var icke mer den lifliga,
rosenfärgade, unga flickan ... hon var en blek, aftärd och
lidande skepnad, men hon lefde likväl numera utan
egentlig smärta; ty då fröet, som gror och uppspirar
i det djupa mörkret, snart förtvinar och dör, så vet
menniskoanden att söka och finna ett ljus, hvilket
uppehåller den midt i smärtans och fängelsets natt.
Solen sken åter varm öfver Genèversjöns vackra
stränder; det var vår, och en morgon vaknade
Roxane vid ett ovanligt buller; det tycktes som om
någonting skrapat emot muren, sand och småsten föllo
ned från öfra kanten deraf, och några minuter
derefter inträngde en stråle af dagen genom det mörker,
som nu i flere månader omgifvit henne.
Roxane sprang upp från sin bädd, förblandad,
andlös af bestörtning och glädje.
Skulle hennes befrielse kanske stunda? Hade
hennes mor eller hennes vänner ändtligen funnit
hennes spår? Hon var nära att förlora all sans och
besinning vid denna tanke och uppgaf ett rop af
glädje och förhoppning att i alla händelser höras af
någon deltagande mensklig varelse.
I samma ögonblick nedföll ett papper för
hennes fötter, och hon märkte nu, att både detta och
gruset, hvars fall hon hört, kommit genom ett hål i
hvalfvet, denna öppning, som var sex eller sju tum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
