Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta, upptäcker han ett järnrör, som liknade dem’
man nu anbringar att leda rök, gas eller vatten, och
som här troligen varit ämnadt att föra hemliga
meddelanden till eller från de brottsliga eller olyckliga,
som försmäktade under det gamla tornet.
Hemligheten var nu upptäckt, det var genom
detta, troligen för alla slottets invånare okända,
språkrör, som han hört Roxanes röst, då han suttit
med hufvudet emot väggen, just der tapeten lossnat.
Det var således ingen dröm, ingen fantastisk
villa, då han hört henne uttala hans namn, och
darrande af sinnesrörelse och oro öfver den skrämsel,
han kanske i början skulle förorsaka, om hon hörde
honom, närmade han sina läppar till röret och
ropade henne.
Allt var emellertid tyst; intet svar återfördes till
hans lyssnande öra, och full af ängslan ropade han
ännu en gång, föreställande sig, att man kanske icke
hörde der nere, utan att befinna sig helt nära, der
röret befann sig.
Roxane låg emellertid sjuk och orörlig på sin
bädd. Hon uppfångade verkligen Alfs röst, som trängde
ned till henne, men febern gjorde henne utan all
reflexionsförmåga, och ljudet af denna älskade röst,
hvarom hon tusen gånger hade drömt, blandade sig
nu endast i hennes orediga fantasier.
Fåfängt lyssnade Alf med en oro, som tycktes
hämma hans hjertas slag, det kom intet mera
budskap ifrån den arma begrafna, och slutligen rusade
han, utom sig, i vild brådska ned för att knacka på
fru Ditts dörr.
Klockan var två på natten; hushållerskan for
förskräckt upp ur sin sömn, men vågade, vid minnet
af sina nattliga äfventyr, hvarken röra sig eller svara
på hans rop.
Hon höll ihop ögonen med ett slags förtviflans
trots, för att åtminstone i det längsta kunna
undkomma åsynen af de spökerier, hvaraf hon nu åter
trodde sig vara omgifven genom sin ofrivilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
