Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingången var således funnen, dörren i väggen
öppnades, och Alf såg med glädje den mörka och
branta trappan i muren, som han fruktat att få söka
ännu länge.
Dagen började nu gry, men der nere var svart
som i en brunn. Han hade emellertid försett sig
med ljus och stod inom några minuter vid den stora,
jernbeslagna dörren, hvars nyckel Mylitta icke kunnat,
och icke heller brytt sig om att urtaga och som,
fastrostad och numera omöjlig att omvrida, sitter ännu
i dag i denna dörr, hvilken kanske fordom stängt
mer än en olycklig varelse ifrån lifvet och friheten.
Med solens första stråle, hvars ljusning smög sig
in genom öppningen i hvalfvet, stod Alf tyst och
förkrossad vid Roxanes bädd och beskådade den
likbleka, orörliga unga flickan nästan med samma känslor,
hvarmed hon kort förut betraktat den döda
fågelungen.
Han hade återfunnit henne, kanhända endast för
att se henne dö.
Ett par timmar derefter skref han följande bref
till miss Elisa Douglietz i Wiesbaden:
Miss Elisa!
Jag har återfunnit Roxane döende. Om ni älskar
henne och vill rädda hennes lif, så res genast hit.
Hon behöfver en systers ömhet och omvårdnad. Nämn
emellertid ingenting åt fru Sarassin, det vore grymt
att ingifva henne ett hopp, som kanske blir sviket.
Alf Stjerne."
Det var detta bref, som Elisa mottagit i samma
ögonblick, som hon återkom ifrån mötet med lord
Hawerfield i brunnsparken.
Slut på fjerde afdelningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
