Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Men om du en dag blir egarinna af detta slott,"
inföll Stferne, "så skall du låta nedrifva detta
afskyvärda stenspöke sedan mörka, förgångna tider."
"Nej, jag skulle då endast låta igenfylla
ingången, men tornet skall stå qvar; det var i dess natt
jag upptäckte ett ljus, som jag kanhända annars aldrig
hade funnit, och der jag lärde mig att, om lifvet i
detta ögonblick syntes mig så skönt, så är det till
största delen derför, att jag vet, att äfven döden kan
vara det," sade Roxane med ett uttryck i sina stora,
svarta ögon, som visade att de intryck hon rönt, och
den lärdom hon fått der nere under jorden, skulle
stanna och bära frukt för hela hennes lefnad.
Elisa böjde sig ned och kysste rörd sin väns
panna, i det hon hviskade:
"Heureux! Heureux mille fois l’enfant que
Seigneur rend docile à ses lois."
"Vet du, jag förstod alls icke de der orden här
uppe i dagsljuset," sade Roxane tankfullt.
"Nej det händer ofta att hjertats rikaste och
dyrbaraste blommor förblifva outslagna midt i lyckans
solsken, men öppnas plötsligt under sorgens natt för
att sprida sin glans och sin lifgifvande doft omkring
oss ..."
"Det förekommer mig, som om jag der nere i
tornet funnit den hemlighetsfulla skatt, hvarom fru
Ditt berättade mig; och som det hade fordrats att Alf
ännu en gång skulle rädda mig ifrån döden, innan
han ville mottaga min kärlek ... Men nu lemnar han
mig icke mera?" tillade hon med en ton af
öfvertygelse och förtröstan, som kom Elisa att vända sig
bort för att icke förråda sitt tvifvel, och Stjerne
att återtaga sin värdiga och faderliga ton, då han
svarade:
"Roxane, jag har ännu ingen rättighet att stanna
hos dig ... Och dessutom väntar mig din mor ...
Ännu en sak tvingar mig att resa, betänk att den
grymma och listiga qvinna, som gjort dig så mycket
ondt, ännu är ostraffad och ..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
