- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
638

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mylitta satt orörlig; men i hennes ögon, som voro
fästade på den stängda dörren, vexlade uttrycket af
fruktan och kufvad vrede, då hon lyssnade till den
frimodiga och klangfulla stämma, hvilken en gång
talat kärlekens språk till henne och som aldrig låtit
henne höra en orättvis förebråelse.

Hvarför hata de dåliga menniskorna ständigt
hederligt folk? ... Det är icke möjligt att fullt
tillfredsställande besvara denna fråga, hvilken vi måste anse
som ett psykologiskt problem, hvars lösning icke blir
lättare derför, att det så ofta möter oss.

Hiram Thurn och Mylitta bredvid hvarandra
påminde emellertid sjelfva, med deras lyssnande, oroliga
och spända uppmärksamhet, om tvänne råttor i ett
hål, utanför hvilket katten lurar; och den vackra,
drömmande qvinnan, som nyss synts så lugn och
serafisk, framställde i detta ögonblick nästan bilden af en
Megära.

Då Stjerne slutligen hade aflägsnat sig, och
ljudet af grinden, som stängdes efter honom, nådde deras
öron, andades Mylitta djupt och reste upp hufvudet;
den gråaktiga färg, som likt ett fint askregn lagt sig
öfver hennes ansigte, försvann, och dess vanliga klara,
i rosenrödt skiftande, blekhet återkom.

Hon steg upp och ämnade gå ut, då Hiram
återhöll henne.

"Skrif genast ... det är ingen tid att förlora,"
sade han befallande och förde henne fram till ett
bord, der bläck och papper funnos.

"Jag skall skicka Annette dermed inom en half
timme," invände hon motvilligt.

"Nej, det vore icke försigtigt ... hvem vet hvad
som kan hända ... Jag vill ha brefvet — jag skall
sjelf skaffa det i hans händer i qväll, innan han
hinner råka sin vän, lord Hawerfield, som lyckligtvis nu
är bortrest med de andra badgästerne.

Mylitta satte sig ned, skref några rader utan att
besinna sig, och lemnade dem att läsas af Hiram, som
stannat bakom hennes stol.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free