Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en nattfågel utför backen på andra sidan och
upphann inom några minuter bron nedanför byn.
Alla menniskor sofvo der i de små hvita husen,
der man arbetat sig trött under dagen. Nästan hvart
och ett af dessa hus hyser en tvätterska, och hela
den gröna ängen nedanför invid ån är full af
utbredda kläder ifrån morgon till qväll.
De fina damerna i Wiesbaden, som släpa sina
spetsgarnerade kjolar i sanden, behöfva väl
bondqvinnornas i Sonnenberg hjelp, för att få dem rena
och hvita igen.
I detta ögonblick af ångest och oro afundades
Mylitta de arbetsamma qvinnornas lugna sömn och
skulle velat under deras låga tak kunna fly och
gömma sig för sina egna tankar; men denna
obestämda önskan räckte blott ett ögonblick, i det nästa
var hon redan inne på byns smala, dammiga gator,
och med en flyktig tanke att redan här kunna möta
Hiram, då hon visste att han bodde i ett af dessa
hus, skyndade hon vidare och stod snart vid början
af den branta sluttningen, från hvars höjd den gamla
borgruinen reser sin stenmassa.
Hon såg den som ett väldigt spöke hägra i
mörkret uppöfver sig, och dess tandade, oregelbundna
galleri öfverst på tornet aftecknade sig mot himlen
öfver de omgifvande träden, men gångstigen, hvarom
Hiram talat och som skulle genom småskogen föra
dit upp, kunde hon icke upptäcka.
Villrådig och flämtande stannade hon; det
förekom henne, som om hon gick i sömnen, en tung och
qvalfull känsla af bäfvan och motvilja lade sig som
en mara öfver hennes bröst, och hon kände ett
ögonblick lust att vända om och fly.
I detsamma grep en hand stadigt om hennes
handled, och Hirams röst hviskade till henne:
"Du har dröjt! ... Hör, klockan slår nu elfva!"
Han drog henne hastigt med sig, och trängande
sig genom buskarne, kommo de ändtligen fram på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
