Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Presten höjde handen för att få tystnad och
uppmärksamhet och läste följande:
"Ehuru det är fast otroligt och osannolikt, att
den, enligt testamentet, laglige arfvingen någonsin
skulle underlåta att sig, under alla förhållanden,
personligen infinna och legalisera på sagda dag och
timme, så vill jag likväl, för ett sådant fall af
försummelse, förakt och vanvördnad emot mig och det
Rosenheinska namnet, förordna och anbefalla, att, till
straff derför, icke endast han sjelf, utan hela den
äldsta grenen af familjen varder då och allt
hädanefter sin rätt förlustig, i det att arfvet öfvergår till
den yngre grenen, hvars äldste medlem till alla delar
träder i hans stad och ställe såsom familjens
fideikommissarie och egare af namn och gods, såsom förut
i testamentet sagdt är.
"Viljande jag detta förordnande försegla och
hemligt hålla, på det icke afund eller illfundighet
skulle kunna honom med våld eller list hindra, och
sålunda tillskansa sig hans rätt."
Namnet, som slutade denna vigtiga klausul och
som presten nu uttalade, hördes emellertid knappt,
för de utrop af häpnad, som denna oväntade
omstörtning i förhållandena väckte.
Alla familjens medlemmar trängde sig fram, för
att med egna ögon öfvertyga sig om sin lycka, ty
alla, utom fru Sarassin, tillhörde ju den sedan
århundraden lottlösa grenen deraf.
Dödsblek, med flammande ögon, hade markisinnan
rest sig upp och lagt handen på skrinet, hvars falska
bevis nu gagnade henne till intet; den gamla baierska
baronessan å sin sida, som med fasa i detta
misstänkta bevis nu anade en möjlig fara att åter
förlora, hvad hon så oväntadt vunnit, tycktes med sina
oroliga och giriga blickar vilja sluka detsamma; baron
Fredrik, nyss en hopplös friare till den försvunna
arftagerskan, nu den lycklige sonen till dennas
efterträderska, tycktes, liksom sin mor, med bestörtning
och tvekan bevaka markisinnan, hvilkens hela ångest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
