Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudet stödt emot väggen, lyssnade hon tankfullt till
uppträdet framför henne.
Lockarne af hennes hår, som fallit ned öfver
pannan, hade hon hastigt och vårdslöst strukit
bakom öronen, och den något feberaktiga glansen i hennes
ögon och färgen på hennes kinder, som resan
framkallat, gåfvo hennes ansigte i detta ögonblick mer
friskhet och lif, än det vanligen egde.
Som hon nu satt, föll dagsljuset ifrån fönstret
till venster öfver hela hennes fina smärta figur och
belyste henne så fördelaktigt, som en målare
någonsin kunnat önska. Elisa tänkte emellertid aldrig
mindre på, hur hon kunde se ut, än i denna stund,
och anade icke att någon menniska ens märkte att
hon fanns i rummet.
Hennes uppmärksamhet hade helt och hållet
varit fästad på det uppträde, som var afgörande för
Roxanes framtid, men nu, då lyckönskningar och
artigheter omgåfvo hennes vän, återkommo hennes
tankar ett ögonblick till hennes egen ställning, och
med en melankolisk suck vid tanken på deras
skilsmessa och hennes ensamna färd till det aflägsna
hemmet lutade hon hufvudet i handen.
"Miss Elisa Douglietz, har Alf Stjerne framfört
till er min helsning?" sade i detsamma helt tätt
bredvid henne en röst, som kom henne att spritta till
af öfverraskning och rörelse.
Hon såg upp, och lord Hawerfield stod framför
henne.
Det var han som, hindrad genom sin blessyr
att komma till Vevey, som han ämnat, i stället rest
till Baiern, der han uppsökt familjen, och nu suttit
deruppe i skymningen på läktaren, hvarifrån han
fullkomligt väl kunnat iakttaga allt och i synnerhet,
ostörd och utan hennes vetskap, betraktat miss Elisa,
hans hemlighetsfulla räddarinna.
Bestört och tjusad af den forna välbekanta tonen
i hans röst och blickens uttryck, reste Elisa sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
