Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid hans oväntade tilltal svek henne emellertid
detta lugn; öfverraskningen och sinnesrörelsen voro
allt för stora, hon kunde icke möta hans blick och
fortsätta den rol af stilla och öfverlägsen värdighet,
som Elisa Douglietz vid mötet i Wiesbaden hade
spelat, och döljande sina ögon med händerna —
liksom för att ännu söka undkomma detta fruktade
återseende, der hon trodde sig tvingad att synas i den
försmådda kärlekens sorgliga och förödmjukande
skepnad — böjde hon nästan besinningslös ned hufvudet
i stum smärta.
Bitterheten att, trots all sin försigtighet,
slutligen blifva upptäckt, för att kanske i bästa fall endast
väcka hans medlidande, öfverväldigade henne, och
hon var nära att utbrista i tårar, då Hawerfield
satte sig ned bredvid henne och fattade hennes hand.
"Hedda! Hedda!" hviskade han hastigt, kanhända
med en aning om hennes pinsamma känslor. "Hvad
är detta? Älskar du mig kanske icke mera? Har jag
kanhända ingifvit dig så mycket förakt och
medömkan, att du likgiltigt drar dig ifrån mig, nu då
jag återfunnit dig, då jag igenkännt mina egna
vaknande och missförstådda känslor, på samma gång jag
igenkänt dina kära, aldrig glömda drag?"
Tonen i denna röst kunde icke vara medlidandets.
Heddas första barnsliga föreställning skingrades. Skulle
väl den stolte, högmodige Hawerfield låta hänföra sig
af ett tillfälligt deltagande, för att dåra henne och
sig sjelf?
Hon reste upp det nedböjda hufvudet,
borttorkade okonstladt den tår, som rullade öfver hennes
kind, och sade med någon ansträngning:
"Det var en mycket bitter och mycket enfaldig
känsla, som vid din åsyn intog mig ... den är nu
försvunnen; och jag underkastar mig pröfningen att
hafva träffat dig ännu en gång, innan vi skiljas åt ..."
"Vi skiljas icke mera," inföll Hawerfield häftigt
och tryckte hennes hand till sitt hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
